Namnsdag, Elisabeth i almanackan. Och farfar skulle ha fyllt 109 år. Ingen kunde arbeta som han, nävarna gick aldrig att få helt rena. Arbetsam och förnöjsam. Kronblom och lakritsbåtar. Han pekade ut självsådda aklejan i syrenhäcken när skrikorange tagetes stod på led i varenda rabatt. Plockade vildhallon och småtomater åt mig fast jag kunde plockat själv. Satt vid köksbordet i arbetskläderna och kunde berätta hur det gått till när seklet var ungt. Bläddrade i Viola och gamla frökataloger. Ritade blyertskatter, gubbar och kaniner, hade alltid tid. En gång kanske var tionde år blev han rasande riktigt tvärarg. Annars lugn i gråblå ögonen och i arbetet från morgon till kväll. Kommer ihåg när smeden i grannhuset körde i diket. Med släden, farmor i finpälsen och farfar, vi välte i en driva och jag tänkte att nu dör han. Reste sig som om inget hade hänt istället och borstade snön av svarta hatten. Sa aldrig mycket farfar och så stilig han var sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar