Från utemöbeln där jag middags-slumrar syns stora vallen,
perfekt maskinslagen för andra gången i år. Min äng är ojämn
och spretig, lien slö och svår att slipa. Grannkatten håller
vakt, sittande eller utsträckt och med skeptisk min. Tur att
ingen hungrig väntar på de risiga remsor jag ändå får till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar